Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

Ett obearbetat trauma kan hindra oss från att leva våra liv fullt ut. Vi kan inte trycka undan och gömma det mörka vi bär på för alltid, till slut kommer det att komma upp till ytan i form av värk, ångest eller sjukdom. Yoga kan vara en del av ett helande, och vi kan hjälpa varandra att våga öppna upp.

Viktigt att hitta sätt att bryta tystnaden

Läs gärna del ett och del två i denna serie!

Vid en traumatisk situation kan det hända att talcentrum stängs ner, vilket kan vara ett skäl till att den som blivit utsatt har svårt att återge vad som hänt i ord. Terapi som enbart bygger på tal kan därför vara otillräckligt, och då kan kroppsterapier som yoga vara ett mycket bra komplement. När vi börjar med mjuka rörelser hjälper vi kroppen att låsa upp nedtryckta känslor. Om det känns svårt att prata kan man börja med att skriva.

Jag minns att jag inte fick fram ett ord vare sig under eller efter traumat. Jag ville egentligen skrika, berätta, få ur mig allt. Men det fanns ingen kontakt mellan viljan och mitt tal. I flera år led jag av denna tystnad. När jag sedan började i terapi, stockade sig ofta orden och jag hade svårt att göra mig förstådd. Jag var även rädd för att dela med mig av mitt trauma och blotta mig själv. När jag senare började med yoga och övningar i medveten närvaro kom jag fram till att det var okej att känna alla slags känslor, även att vara rädd. När jag kunde släppa ut traumat ur kroppen förlorade det också sin intensitet, och ju mer jag delade med mig desto mindre kände jag mig som ett offer.

Med hjälp av yoga kom jag närmare mitt hjärta och kunde odla mitt mod och när jag blev modigare släppte rädslan. Jag kände hur bokstäverna började ringla sig ur musklerna, bildade stavelser som etsade sig fast och släppte ut ord efter ord. Till slut kunde jag börja prata om mitt trauma, vilket var en fantastisk befrielse.

Du är inte ensam

Jag tror att vi överlag måste bli bättre på att hjälpa varandra genom att dels våga öppna upp och prata, men också genom att lyssna på vad andra har att berätta utan att döma. En annan viktig del i traumabearbetning är att vi måste lägga undan tanken på att vi är ensamma med det vi varit med om. Det finns ofta någon som har varit utsatt för liknande händelser. Vi kan även tänka att genom att dela med oss av våra historier kan vår börda delas och därmed bli mindre tung samt att vi med våra berättelser faktiskt också kan hjälpa andra.

Normala reaktioner vid trauma

Om vi lider av PTSD måste vi ha tålamod med våra känslor. Det kan hjälpa att tänka att känslorna vi har och har haft är normala reaktioner på en onormal situation, inte tvärtom. Rädslan är vår vän, den håller oss tillbaka så vi inte gör något förhastat och dumdristigt. Vi måste bara lära oss att bli bättre på att vara rädda; lyssna in för att avgöra när rädslan är befogad och när vi kan ta tag i den och bearbeta den så att vi kan skjuta den åt sidan.

Hur påverkas hjärnan vid PTSD?

Det är först de senaste 50 åren som man har börjat forska på trauma och även uppmärksamma PTSD inom vården och upptäckt att det är ett vanligt förekommande syndrom. Forskare har med scanning kunnat se vad som fysiskt händer med hjärnan vid ett trauma och kan idag förklara hur amygdalan och hippocampus påverkas, det vill säga de delar av det limbiska systemet i vår hjärna som styr över vår överlevnadsinstinkt.

Amygdalan är den del av hjärnan som blixtsnabbt och utan att vi är medvetna om det ger direktiv till vårt känslosystem. Amygdalans val är inte rationellt, dess jobb är att sända sin information via stresshormoner direkt ut till musklerna så att kroppen kan bestämma sig för att fäkta, fly eller bli orörlig – en överlevnadsinstinkt.

Hippocampus är den del av hjärnan som lagrar fakta om vad som hänt. Vid livsfara och hot kan den bli överväldigad av det stora adrenalinpåslag som triggas igång, och dess funktion kommer ur balans. Hippocampus kan då inte ta emot eller sända information om att faran väl upphört och det leder till att tidsuppfattningen sätts ur spel vilket leder till flashbacks samt att man får svårt att återge vad som hänt.


Att lära sig mer om våra försvarssystem och hur hjärnan fungerar var avgörande information för mig i min läkningsprocess. Från att ha nedvärderat mig själv under många år för att jag inte agerat vid traumat förstod jag att min reaktion både under och efter var en följd av mina inre försvarssystem.

Om du varit med om en traumatisk situation kan du börja med att tänka att du faktiskt inte hade något val – din hjärna och kropp reagerade för dig. För att lugna ner oss, stilla flashbacks och lära oss att skilja på dåtid och nutid hjälper övningar i yoga och medveten närvaro.

Ha tålamod i din läkningsprocess

När det gäller vårt tillfrisknande i emotionell hälsa mäts det i hur vi klarar stress som uppstår i en situation eller vid en flashback, och hur snabbt vi återgår till normalt läge. För att läka måste vi ta ett litet steg i taget. Vi måste bygga upp självförtroende och självkänsla så att vi kan gå djupare in i healingen. Att sakta ner sig själv eller den man hjälper i processen är mycket viktigt och lönar sig i längden. Vi måste först fokusera på att bearbeta stressen. Yoga lärde mig att ha tålamod i min traumabearbetning och utveckling. Med yoga som verktyg kommer man att bli påmind om sitt trauma, och det är det vi vill - att sakta möta våra minnen och känslor istället för att döva och trycka ner dem.

Konsten är att låta sig triggas mindre och mindre, återhämta sig snabbare och till slut lära sig leva med det man varit med om. Mycket av traumahealingen kan man göra själv, men det är viktigt att man får stöd från omgivningen. Man kan också bestämma sig för att lägga sitt trauma bakom sig, det är inte samma sak som att glömma utan man fokuserar framåt. För vissa kan detta vara den enda utvägen.

Behandling av PTSD

Människan har en fantastisk förmåga till återhämtning, men känner man att man har svårt att få sitt liv att fungera på grund av påträngande minnen, mardrömmar och rädsla kan man ha drabbats av PTSD. Man bör då söka råd och hjälp. Hur lång tid det tar att bota PTSD är mycket individuellt.

Ofta handlar terapi om att tala om minnen från traumat, tankar och drömmar. Dock är ord bara ord och ibland räcker det inte att bara att prata utan vi måste också känna. Det är då yoga bli viktigt eftersom teknikerna hjälper till att komma åt den fysiska kroppen. Yoga kan användas som hjälp till läkning, för sig eller som komplement till annan terapiform. Flera studier i traumabearbetning har visat att terapiformen KBT (kognitiv beteendeterapi) tillsammans med yoga och övningar i medveten närvaro hjälper människor med PTSD.

Nästa vecka skriver jag om hur man kan komma igång med sin yoga praktik eller hjälpa andra.

Varm kram

Foto: Paulina Westerlind

Videotips

Yogobe Video: w62c Yogobe Video: b4w8 Yogobe Video: 67hu Yogobe Video: g69c

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 7 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Läs mer

• Läkning genom yoga - del 1, av Jennie Liljefors
• Läkning genom yoga - del 2, av Jennie Liljefors
• Managing hardship through connection, av Eleonora Ramsby Herrera

Can feelings as anxiety be a substitute for something we are too scared to encounter? For yoga teacher Frida Starvid anxiety had been a loyal companion for a long time. After hearing about a theory called Affect phobia she started digging deep into herself. What other feelings can hide there under our anxiety?

Anxiety seen as a substitute feeling

“Anguish, anguish is my heritage, the wound of my throat, the cry of my heart in the world…” The year is 1916, and the Swedish poet Per Lagerkvist, then 25, is ridden by existential angst (you might know Per – he recieved the Nobel Prize in Literature after 11 years of active membership in the Swedish Academy; another depressing story but in a different way.)

Almost a century later, I was 30 and also burdened by anxiety. During the previous years, I´d had moments in places where the light of living was overwhelming only in its absence. Sure, I had a good degree and a pretty decent CV. I was brave and free, had an exciting job and was travelling the world. But the flipside was that I felt emotionally detached. Close relationships were very challenging, and I often found myself lost; lacking some unspoken direction.

Then one day around Christmas of 2011 I overheard a conversation between my mother and her friend, and something caught my attention: “… in McCullough´s theory, anxiety is not seen as a real emotion or affect per se. Instead, anxiety seems to be a substitute feeling, produced in order to cover up or defend oneself from another emotion that one is too scared to encounter…” I looked up, contemplating what I´d just heard. My anxiety had been a loyal companion for a long time, and it defined my inner workings to a large degree. What my mum´s friend had said flipped a huge coin for me. It would just take some time and research before it finally dropped.

Short-Term Dynamic Psychotherapy

In short McCulloughs theory is about analysing psychological issues, proposing that most of their causes are related to conflicts about feelings, or affects. The theory, called affect phobia, was developed mainly by Leigh McCullough, Director of the Psychotherapy Research program at Harvard University. Through extensive clinical research, the method is well proven to work for a variety of psychological diagnoses, and sorts under a strand of therapy called STDP – Short-Term Dynamic Psychotherapy. From its name, you´ll gather that the durational factor is important – the goal is to get substantial improvement, the sooner the better. You work with concrete formulations of your issues, and the therapist plays an active role. There´s no beating around the bush, no silent nods. Essentially, it´s not much Freud and very little bullshit.

Avoidance of undesired feelings

Affect phobia – a fear of feelings - is explained by the fact that as small children, it´s our caretaker´s responsibility to mirror and validate our emotions. Their job is to help us understand what we´re feeling and guide us how to constructively act based on these emotions. Since no parents are flawless, however, most of us learned that some emotional expressions were less welcome than others. Perhaps you had a father who got very uncomfortable when you cried – you´d soon learn that showing sadness wouldn´t score you any attachment points; you´d probably swallow your tears and give him your best smile instead. Or perhaps you had an older sibling who acted scornful if you became overly excited about something – you will likely refrain from openly bursting with joy in the future and instead act indifferent. For small children, adaptation is a game of survival.

In this way, we establish a set of defences to help us avoid undesired feelings, and these patterns persist through adulthood. Interestingly, our defences can express themselves as thoughts (for example thoughts of self-contempt), behaviours (perhaps constant doing and achieving) or in the form of other emotions. In a typical example, someone who doesn´t dare to show grief covers up by becoming very angry. And anxiety belongs to this category, as a primordial catch-all shield.

Do you dare to really feel?

It all sounds pretty simple, but it´s decidedly complex. As the rigorous person I am, I went and bought a book – Treating Affect Phobia, a text book for psychotherapists by McCullough et.al – and started reading. After 50 pages I realized that I am indeed no therapist, but that I had to go and get myself one, now that I knew what I needed. And then, with the help of Leif Havnesköld (one of the most experienced affect therapists in Sweden, now sadly passed) I started untangling my inner life. There was stuff in there I had no idea existed, as most of my feelings – both negative and positive – had been buried under a heavy load of shame. And many of my defence responses were so automatized that my first step was to identify them and learn to hinder myself before they set in.

In the end, emotions are what makes us feel alive. We live in an era still heavily influenced by Descartian thought – I think, therefore I am – and when emotional openness is encouraged, such as in opinion-driven social media, we tend to forget that many feelings are not ”pure”, but rendered through a filter of personal experience. If we honestly don´t want to let our one-year-old selves rule our world, I hereby – joyfully and shamelessly – encourage everyone to do a bit of psychological digging.

Videos that you might like

Yogobe Video: h85u Yogobe Video: t29f Yogobe Video: zg52 Yogobe Video: tw35

You need to be a paying Yogobe member and logged in to see more than a minute of a video. Haven't tried Yogobe before? Try 14 days for free and without any commitment – click here and get started!

Read more

• What I talk about when I talk about yoga, by Frida Starvid f.d. Boström
• On the Pursuit of Slackness, by Frida Starvid f.d. Boström
• Yin & Restorative: The art of pausing – part 1, by Ulrica Norberg

About Frida

Frida Starvid f.d. Boström is a Vinyasa, Ashtanga, Rocket and Yin teacher (200+140 hr), educated in India, Sweden and Spain. She started off as an architect but after a burnout she decided to shift careers. Her first trip to an ashram in India in 2015 led to many more, and evoked her already existing curiosity about philosophy and meditation, as well as fun and physically challenging yoga. Frida gives regular classes and assists at yoga teacher educations in Sweden and abroad. Read more about Frida at her website or follow her at Instagram: @frida_bostrom

Kanske har du eller någon i din närhet varit med om trauma och lider av PTSD. För att kunna hjälpa sig själv eller någon annan är det värdefullt att lära sig vad som händer med kroppen vid och efter ett trauma. För mig var kunskap inom ämnet en mycket viktig del i läkningsprocessen. Denna vecka skriver jag om hur posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, påverkar oss samt om vad som händer i vår hjärna och kropp vid en traumatisk situation.

Här kan du läsa del ett i denna serie.

Trauman lämnar spår

Ett obearbetat trauma, vad det än kan vara, kan hindra oss från att leva våra liv fullt ut. Vi kan inte trycka undan och gömma det mörka vi bär på för alltid, till slut kommer det att komma upp till ytan i form av värk, ångest eller sjukdom. Vi kan då använda yoga som en läkande kraft. Med hjälp av yoga behöver vi inte fokusera på traumat eller det negativa i sig, utan på de effekter det lämnat i kroppen såsom spänningar, värk och andningssvårigheter. Yoga kan hjälpa oss att hela vår kropp och vårt sinne och få tillbaka kontrollen över våra liv.

Vad är trauma?

Trauma är en eller en serie incidenter, fysiska eller psykiska, som vi drabbas av när vi inte har något val. Det kan vara en händelse som innebär livsfara eller som vi tror innebär livsfara, en allvarlig kränkning av vår integritet eller om vi tvingats att handa mot vår vilja. När vi utsätts för trauma slås vår känsla av säkerhet ut. Vår viljekraft till att leva byts ut mot överlevnadskraft. Ingen människa är immun mot traumatiska upplevelser, och man kan inte se om någon har varit eller är med om ett trauma. Men vi kan läka, och yoga kan vara till stor hjälp.

Vad är PTSD?

PTSD, posttraumatisk stressyndrom, utvecklas som ett resultat av ett trauma, den blir posttraumatisk då den posttraumatiska stressen håller i sig längre tid efter det att traumat faktiskt är över. Den stressen är till en början positiv, en överlevnadsinstinkt, det är när stressen inte får utlopp och trycks ner som den växer till ett problem och PTSD utvecklas.

Våra försvarssystem

När vi i en traumatisk situation blir skräckslagna händer mycket i kroppen. Stresshormonet adrenalin rusar för att få oss i rörelse, vårt inre försvarssystem, det så kallade fly eller fäkta-systemet, triggas igång. (Detta är ett arv från tiden när vi levde närmare naturen med faror som ständigt lurade.) Andra påföljder är att hjärtat slår snabbare, pulsen höjs, andningen blir häftigare och musklerna aktiveras. Det kan också kännas som att vi hamnar utanför vår kropp då delar av hjärnas funktioner påverkas.

Vid forskning på trauma har man jämfört mänskliga beteenden med djur som hamnar i fara och blir attackerade. Djuret får en "superkraft" för att fly eller fäkta. Om den lyckas komma undan söker den skydd och frigör kvarstående energi genom skakningar och spasmer. Därefter lugnar djuret ner sig och återgår till normalt beteende. Om den istället märker att den inte har någon chans att fly kan ett annat försvarssystem slås på, djuret blir orörligt, ett sätt att spela död. Ett dött byte är både oattraktivt och ohälsosamt och kan därmed kanske bli lämnat ifred. Om djuret klarar sig med hjälp av sin spela-död-reflex kan man se att den följer samma mönster för att frigöra energi.

Vi människor reagerar i mångt och mycket likadant. Om vårt fly eller fäkta-system triggas igång som försvar vid hot, och sedan inte får neutraliseras på grund av ett trauma, finns en enorm mängd explosiv frigjord energi kvar. Om även vårt spela-död system då triggas igång kan vi fastna i ett tillstånd där det naturliga flödet vänds i rädsla och terror. Energin kapslas in i vår kropp vilket ger spänningar, oro, värk och spasmer, vilka alla är symptom på PTSD. Kroppen samlar på så sätt på sig traumat och håller kvar minnet av det.

Man kan få PTSD om man har drabbats av sexuella övergrepp, misshandel, olycka
, sorg, svåra upplevelser under intensivvård, infertilitet, svår förlossning, 
rån, krigshändelse, tortyr, flykt eller  naturkatastrof.

Vanliga symtom vid PTSD

Man har vid forskning inte kunnat hitta någon entydig orsak till hur symtomen av PTSD drabbar den utsatta. Men man har upptäckt att de flesta upplever sina första symtom kort efter att traumat inträffat. För ungefär hälften av dessa personer minskar symtomen av sig själva inom några månader medan de för andra kvarstår i åratal. Vissa får inga symtom förrän en tid efter händelsen, ibland flera år. I andra fall kan man vara omedveten om att man befinner sig mitt i ett trauma då man har blivit manipulerad.

Man kan även leva i en familj där någon varit med om ett trauma som inte lösts upp, det kanske inte pratas om det, men man har en känsla att något inte står rätt till. En hel familj kan påverkas av detta, det kan bli som en tidsinställd bomb. Att hålla inne med trauma och leva med effekten av det kan bli ett mönster som ärvs vidare i generationer.

Symtom på PTSD kan göra att:

• Man har återkommande minnesbilder, så kallade flashbacks.
• Man inte vågar berätta vad som hänt utan isolerar sig.
• Man känner av fysisk stress som värk, spänningar, tryck över hjärtat, magplågor.
• Livsrytmen blir påverkad av störd sömn, mardrömmar, koncentrationssvårigheter.
• Man känner av minnesförlust tiden före, under eller efter traumat.

Flashbacks

Så länge man har ett obearbetat trauma kan sådant som påminner om händelsen, till exempel en doft, ett ljud eller en färg röra upp känslor vilket gör att stresshormoner på nytt triggas igång och våra försvarssystem aktiveras, vi gör oss redo för attack. Vi får en så kallad flashback och luras tro att vi är i fara. Detta kan komma när man minst anar det, både i vaket och sovande tillstånd. Vid varje flashback är det som att bli kidnappad av sig själv, tillbaka till traumat.

Om man lider av flashbacks gör det även att man lever med en inre stress om att en flashback ska komma vilket gör att man ständigt är på sin vakt. Att leva med PTSD kan därför göra att man känner sig utmattad, osäker, stressad och håglös. Vissa kan försöka döva det för att stänga av sina känslor genom att arbeta för hårt, missbruka alkohol eller droger eller behandla sin kropp illa på olika sätt. Dessa beteenden kan även utvecklas till beroenden. Det är därför mycket viktigt i traumabearbetning att bli medveten om att vi överlevt traumat och att de flashbacks vi upplever endast är intensiva minnen.

Om man konfronteras med någon som får en flashback eller om man drabbas själv, finns det några sätt att dämpa den:

• Under flashbacken - prata högt till personen eller till dig själv i dåtid, såsom ”de kom då”, ”han/ hon var i rummet”.
• värdera vad som händer runtomkring. Be personen se sig om eller se till att du själv ser dig om och säg högt vad man/du ser. Man blir då medveten om att man inte är inne i själva traumat utan i ett minne.

• Ha ett mantra till hands som exempelvis ”Detta är en flashback, detta är inte traumat”, ”Jag ser mig omkring och jag ser ingen fara”. Om man inte klarar av det under själva flashbacken kan man upprepa mantrat efteråt för att lugna ner sig.

Övningar i medveten närvaro kan hjälpa dig att inse att traumat har skett i dåtid. Denna process kan dock vara svår. För mig var det en sorg att inse att jag i åratal lidit mer än jag behövt, att det varit flashbacks som fått mig att återuppleva traumat och därmed må dåligt. Det gjorde mig till en början skamsen, men jag kände också att jag var på rätt väg. Vi måste komma ihåg att vi alla har vår rätt att vara på här jorden<3

Nästa vecka fortsätter jag att berätta mer om trauma, vilka reaktioner PTSD kan leda till samt hur vi arbetar med vår läkning.

Varm kram,

Jennie Liljefors

Foto: Paulina Westerlind

Läs mer

• Läkning genom yoga - del 1, av Jennie Liljefors
• Andningsövning för gravida, av Jennie Liljefors
• Andas bort ångest och oro, med Emma Öberg

Healingyoga med Jennie

Yogobe Video: x27g Yogobe Video: pd46 Yogobe Video: g5f3 Yogobe Video: 7fc5

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

"Min bästa vän Maria tog sitt liv, 32 år gammal." Det berättar Anna Nilsson från den ideella organisationen Suicide Zero. Här delar hon sina tankar och känslor om självmord och psykisk ohälsa samt hur vi kan bidra till att minska den alltför höga självmordsfrekvensen. Hon berättar även om Mental Health Run, loppet som Yogobe även är stolta sponsorer till. Spring och bidra till att öka öppenheten om psykisk ohälsa!

---

Telefonsamtalet

Jag var nästan ensam kvar på jobbet den där soliga våreftermiddagen. Jag plockade bland grejerna på skrivbordet och såg att jag hade fem missade samtal på mobilen. 

“Hon är död.”
Jag satt ner när jag fick beskedet att min bästa vän Maria hade tagit sitt liv, 32 år gammal.
 
Hon var en av de 1531 svenskar som tog sitt liv 2014. Hon var djupt deprimerad och hade gjort ett flertal försök den våren. Jag var, hur konstigt det än kan låta, beredd. Jag hade tänkt tanken. Jag hade motvilligt förberett mig på att samtalet en dag skulle komma. Jag kände total vanmakt.
 
Det har gått över två år. Jag tänker på henne dagligen och jag slås varje gång av hur onödigt det var att hon dog. För jag vet att hon egentligen älskade att leva. Hon älskade den där känslan efter en riktigt bra löprunda, att segla, testa nya recept, resa och upptäcka nya platser. Men just då, den där vårdagen, så orkade hon inte leva. För att allt det där som hon älskade kändes så avlägset, så oåtkomligt, så omöjligt långt borta.
 
Men självmord går att förhindra, precis som en trafikolycka går att förebygga med reflexer, hjälmar, hastighetsbegränsningar och räcken. Även de mest allvarliga självmordstankar kommer och går. Maria valde inte att dö. Hon befann sig i en djup kris. 

Spring för livet & hälsan

Det är för Maria som jag springer Mental Health Run. För att jag vet hur viktigt det var för henne att röra på sig. Hur löpning och motion var hennes bästa sätt att fylla på med positiv energi. Hon genomförde en svensk klassiker tillsammans med sin far och storebror och hon vann över dem båda!

Förlusten av Maria ska inte ha varit förgäves. Jag vill bidra till en värld där alla har rätt till god hälsa, där ingen behöver känna skuld för sig själv och sin sjukdom. Därför lägger jag mycket av min fritid på ideellt arbete i Suicide Zero, en organisation som är medarrangör till Mental Health Run. Psykisk och fysisk hälsa hänger ihop och genom Mental Health Run vill vi verka för rörelse, gemenskap och glädje. I detta lopp ska alla kunna delta och vi möts på lika villkor oavsett bakgrund, ekonomiska förutsättningar, sjukdom eller motionsvana. Loppet är inte vinstdrivande utan det eventuella överskottet går till organisationer/projekt som verkar för att förbättra den psykiska hälsan. Genom att delta i loppet är du med och skapar en plats där du har rätt att vara den du är och där allas berättelser är lika viktiga. 

För psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Tillsammans räddar vi liv när vi börjar prata, vågar fråga och stannar kvar för att lyssna. Någon i din familj, din granne eller din kollega kan behöva höra “hej, hur har du det?”.

Varma hälsningar,
Anna Nilsson, Styrelsen Suicide Zero – medarrangör till Mental Health Run

Spring loppet du också

Vill du också vara med och bidra till ökad öppenhet och kunskap om psykisk ohälsa? Anmäl dig till Mental Health Run den 8 oktober i Stockholm, läs mer och anmäl dig på hemsidan. Förra året deltog över 1000 personer i loppet. I år finns det även möjlighet att arrangera lopp på andra platser i landet. Tack för varje steg du tar!
 

Checklista - uppmärksamma psykisk ohälsa

• Reagera när någon mår dåligt!
• Visa att du finns där och att du är beredd att lyssna.
• Våga fråga. Enda sättet att få reda på om någon tänker på självmord är att fråga. Du kommer inte att väcka en björn som sover. Men du behöver vara beredd på att hantera svaret.
• Förmedla hopp och se till att personen söker professionell hjälp. Ett första steg kan vara att kontakta Självmordsupplysningen.
• Stanna kvar, fortsätt att finnas där.

Mer om självmordsprevention, myter om självmord och hur du kan rädda liv hittar du på Suicide Zero's hemsida.

Foto, huvudbild: Peder Björling

Depression och liknande ångestrelaterade sjukdomar är kopplade till låga GABA-nivåer i hjärnan (en antidepressiv signalsubstans i nervsystemet). Den ena studien efter den andra visar att yoga kan höja hjärnans nivåer av GABA-substanser.

---

Depression drabbar många delar av livet

En depression drabbar flera av människans funktioner, exempelvis vårt känsloliv och vår tankeverksamhet. Även grundläggande funktioner som aptit, sömn och dygnsrytm påverkas. För att motverka depression erbjuds mängder av läkemedel, men medicinering kan inte alltid bota eller lösa alla depressioner. Därför har allt fler forskare studerat kopplingen mellan fysisk aktivitet och höga nivåer av GABA-substanser.

Yoga bättre än läsning

En av dessa studier gjordes av forskare vid Boston University School of Medicine (BUSM) och McLean Hospital. Med hjälp av MRS-undersökningar (magnetkamera) kunde man mäta de 8 deltagarnas GABA-nivå innan och efter att de utövat yoga i en timma. Resultatet visade att 27 % av deltagarnas GABA-substanser hade ökat. För att jämföra resultatet genomförde de sedan ytterligare ett test med en kontrollgrupp, där 11 personer fick istället läsa under en timmas tid. Ingen i kontrollgruppen hade en ökning av sin GABA-substans.

Bättre humör med yoga än promenader

En annan studie jämförde hur yoga påverkar GABA-nivåerna jämfört med att promenera. Studien följde då 12 slumpmässigt utvalda grupper med aktiva personer under 12 veckor. Den ena gruppen utövade yoga 3 gånger i veckan under en timma, medan den andra gruppen promenerade under lika lång tid. De använde sig då av MRS-undersökning, där man undersökte deltagarnas hjärnor innan studien påbörjades. Efter 12 veckor, bägge gruppers GABA-nivåer jämfördes innan såväl som efter deras sista 60-minuters session. Samtliga deltagare hade också blivit ombedda att utvärdera hans eller hennes psykologiska tillstånd under ett flertal tillfällen under de 12 veckorna, och de deltagare som hade utövat yoga noterade en signifikant reduktion av ångest såväl som en stor förbättring i humöret jämfört med de som promenerat.

Erfarenheter av yoga & utmattning

Vi på Yogobe är övertygade om att yoga kan behandla såväl fysisk som mental utmattning och nedstämdhet. Peter Munteanu, grundare av Yogobe, har själv använt yoga som ett hjälpmedel sedan han, 2008, då han drabbades av utmattningssyndrom efter att ha pushat sin kropp till det yttersta. Läs mer om hans resa här.

Är du nybörjare och vill börja yoga?

Har du funderat på att testa yoga men ännu inte kommit till skott. På sidan: Yoga för nybörjare vill vi ge dig som nybörjare en liten introduktion, vägledning, några videotips samt svar på vanliga frågor man har som nybörjare. Allt för att ge dig de bästa förutsättningarna för att komma igång! För att hjälpa dig sätta igång har vi även tagigt fram ett träningsprogram för dig som vill testa yoga. 

Ta hand om din kropp, sinne och själ!
Namasté

Läs mer om de två studierna här.

Foto: yogahverdag.no