Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

Vad är egentligen en yogi? Det är något jag funderat en hel del över, och även frågat mina egna lärare om hur de ser på begreppet. Här kan ni läsa både deras och mina tankar. 

Under mina år i Indien har jag fått en viss bild av vad en yogi är. Där är ordet yogi synonymt med en ”sadu” eller ”baba”, vilket betyder en helig man eller kvinna (yogini) som frånsagt sig allt det materiella och lämnat sin familj bakom sig, för att dedikera sitt liv till det man inom den hinduiska traditionen menar är att komma närmare Gud.

I väst har vi en längtan efter att identifiera oss med något som är större än oss själva. Yoga blir ofta symbolen för det osjälviska, och ett sätt att känna tillhörighet med en uråldrig tradition och det eviga.

Somliga av oss känner kanske skuld i och med den priviligierade delen av världen vi lever i. Yoga blir ett verktyg för att balansera upp det övermaterialistiska med något andligt, men betyder det att vi är en yogi i dess sanna bemärkelse?

Ordet yogi kommer från yoga, vilket betyder att förena. En yogi eller yogini är någon som har förenat det individuella medvetandet med det universella, och insett att hon/han är ett med allt.

Under en tid har jag brottats med dessa tankar och begreppet yogi, och känner att jag själv inte kan kalla mig för en yogi. Efter att ha umgåtts med riktiga yogis eller ”sadus” som lever i Himalayas grottor klädda i sitt enda höftskynke och dreadlocks ner till marken, så känns det helt enkelt inte äkta när folk i en urban yoga-community kallas sig yogis bara för att man köper sig yoga-kittet. Kvällskurs, yogamatta, rökelser och kanske en vegansk diet.

Kärnan är just, att frånsäga sig det materiella.

Å andra sidan, ord och dess innebörd förändras precis som allt annat.

Jag har därför vänt mig till några av mina lärare i öst för att få veta vad dom tycker om hur vi i väst använder och tolkar ordet yogi. Du hittar deras svar längre ner i inlägget. 

Mina egna tankar
Precis som Julie nämner så öppnade västvärldens intresse för yoga upp ett bredare intresse hos indierna själva, det är enligt mig på alla sätt positivt att yogan når en bredare och bredare publik. Även om innehållet blivit något urvattnat, att en del ”yogapraktik” inte ens bör kallas yoga, men vem är jag att döma? Ingen annan än den som utövar yogan, är medveten om vad som sker i sinnet och medvetandet just då.

Kanske är det just nu som föreningen mellan det individuella och universiella medvetandet sker?

Att avgöra vad som är en uppoffring är upp till var och en. En sadu (en helig man) lämnar ofta hela sin familj och identitet bakom sig, vilket vissa säkerligen anser är en stor uppoffring, men som Julie nämner är en sökare ute efter något mycket högre och större.

En tanke efter att fått höra Julie och Govind Radhakrishnan, så instämmer jag med att västvärlden använder begreppet yogi på ett felaktigt sätt. Jag har en något traditionell syn på yogan och dess filsofi. Men min slutsats är ändå att allt är i ständig förändring och i vår tids snabba tempo är ords betydelse något levande.

Inom mig finns en längtan att förmedla mer filsofi och en djupare förståelse, och även sprida kunskap om vad en sadu är. Förhoppningsvis kan även ordet sadu få komma till västvärlden, så att vi kan förstå vad ordet yogi ursprungligen har haft för betydelse.

Då kan ordet ”yogi” fritt få användas av oss i väst, utan att vissa av oss tycker att det används allt för lättsint.

Govind Radhakrishnans tankar

"Jag tycker det känns konstigt och samtidigt lite roligt för att ordet har bytt betydelse så mycket jämfört med hur jag är van att använda det. Men jag tycker samtidigt inte att det är västvärldens fel. Indien har pushat ut yoga så hårt till resten av världen, så att idag är yogacertifikat en av våra främsta exportvaror. Det är inte konstigt att misstag som dessa uppstår när folk inte hinner få en djupare bild och upplevelse av denna gamla visdom som är innebörden av yoga."

Om Govind
Govind Radhakrishnans delar visdom från en uråldrig yogatradition med rötterna i den spirituella yogapraktiken i Indien. Kunskapen om yoga har först vidare till honom från indiska yogamästare och meditationsgurus i en-till-en-vägledning och genom hans personliga erfarenheter i djupt tillstånd av meditation.

Julie Martins tankar

This is such a tricky subject and has been going around for a while with lots of people chiming in who are probably not qualified to chime in. First of all what most people in the west do is not yoga at all. It's exercise with stretching and that's fine they can bring some asana into a moving practice and even chant a few Om's if they like. I don't think it's hurting anyone, but personally (only personally) I wish they didn't call it yoga. Maybe just movement practice with stretching or something similar.

For the bigger picture, and what so many people are claiming about cultural appropriation is also a bit off in my book. First of all, I don't understand what people talk about when it comes down the "sacrifices" yogi's made. In India it has been culturally exclusive to the point that until the 20th century women weren't allowed to even study it. (we'll get to tantra in a minute). It was kept solely by the Brahmins for many years and handed down mostly by word, not with books because it was supposed to be kept secret. The Brahmin's didn't think any other caste was allowed to find enlightenment and so it wasn't even available to them. I feel that the west has helped opened this up to all practitioners and allowed the Indians to do so as well. Without the popularity in the West of modern yoga it would probably still be rather obscure. When I first was traveling in India very few Indians practiced or taught yoga. Now that it is more mainstream in India as well (due to the West bringing into popular context) it is much more widely available for everyone there too. I'm talking about from the 1960's onwards, not just the last few decades.

When we get into the tantric world of hatha yoga, which the asana stems from, then there were women allowed to practice and teach. Initially it was seen as something special and secret. It was hidden because the practice is about facing your deepest darkest fears and gripping to identity. That is often best done (if you're looking for enlightenment) away from family, work and distractions. So true seekers would remove themselves from society. It's not a sacrifice when you understand cutting through the ego to find truth.... it is a desire to be liberated. Most people in the west don't understand this as they love to cling to their identity. Often changing the identity that doesn't suit them any more and now clinging to their new "yoga" identity. It's the same either way you look at it. Truth doesn't have a method or religion or even a practice associated to it. Truth is truth. If you are a seeker you'll find it by any means. Cultural approapriation doesn't stand in the way of the seeker or the sought (liberation).

The only time in history when it was perhaps viewed as a sacrifice to maintain a yoga practice was back in the 1700's and 1800's when yogi's were using their siddhi's (psychological powers) to earn money and entertain people. At that point the Vedantist's thought that was vulgar and tried to convince the general public to stay away from these types of yogi's as they were focusing on gaining attention as well as too much attention to the body and what it could do (ahem, similar in a different way to what we see in now in classes with everyone wanting to be acrobats and still call it yoga).

Swami Vivekananda was one of the first of the Vendantist tradition to come to the west (England and then USA) and because he understood that interested people would be coming from a predominantly Christian-Judeo background, he went to great lengths to drop the sanskrit and use terminology and reference that wouldn't seem like he was some kind of Voodoo man. He also did translations of text's like Sermon on the Mount and other Christian readings to show the parallels between the deeper philosophy of both spiritual practices. He wanted the west to become yogi's. So did Yogananda and many of the early meditation and kriya teachers of the early 1900's.

So when modern western yogi's start getting in a bit of twist about how we are representing yoga I think we need to take a step back and look at the big picture. We haven't stolen anything from India. They brought it willingly to us over 100 years ago and most Indians at that time weren't interested themselves. The biggest problem is that people are just putting the word yoga onto the end of anything in order to hop on the band wagon and personally I think that will pass soon and those that want to have a deeper connection with the self and realize that movement and stillness can both offer doorways into that then we can get back to a bit more integrity in the yoga world. For now, we just have let some of this stuff ride it's own wave and witness it with curiosity.

Om Julie
Julie Martin vill uppmuntra dig till att tänka utanför boxen, att kliva av yogamattan, ruska om de gamla dogmerna och finna frihet att utvecklas i skönheten i en yogapraktik som kommer från insidan. Med över 25 års erfarenhet och med elever och studenter från hela världen är Julies största mål att inspirera.

Yoga in hösten och vintern med mig

Nu i slutet av augusti drar jag åter igång höstens yogakurser. Jag erbjuder hathayogakurs på måndag och/eller onsdagar i Gamla Stan, Stockholm. Läs mer och boka här! 

Yogavideor med Viktor

Yogobe Video: qf64 Yogobe Video: 82179241 Yogobe Video: 5e3g Yogobe Video: 79109726

Lymfsystemet är en stor del av vårt immunsystem som avlägsnar slagg från våra celler och hjälper till att försvara oss mot infektioner. I det här inlägget tar jag upp frågeställningen om yoga kan hjälpa lymfsystemet, och stärka immunförsvaret.

Vad är lymfsystemet

Lymfan består av bland annat överskottsvätska och vita blodkroppar. Hela lymfsystemet är viktigt för att kroppen ska kunna försvara sig mot infektioner av olika slag. Systemet består dels av så kallade lymfatiska organ som deltar i försvaret mot infektioner. Också av lymfkärl sammansatta i ett vätsketransporterande nätverk. Dess funktion är att avlägsna gamla, skadade eller främmande celler, till exempel gamla röda blodkroppar eller tumörceller.

Organen som utgör lymfsystemet är mjälten, brässen och ‘övrig lymfatisk vävnad’ exempelvis halsmandlarna. Lymfkärl och lymfkörtlar finns placerade i hela kroppen, ofta i grupper.

Muskelkontraktioner stimulerar lymfan

Ju mer yogan växer och allt fler utforskar hur deras praktik kan påverka kroppen och dess funktioner, väcks frågeställningar och påståenden om syftesspecifika sekvenser. När det kommer till yoga och lymfsystemet finns det flera som talar både för, och emot, att det skulle gå att påverka hälsan med lymfyoga. De som talar emot det säger att det är viktigare att sova ordentligt och planera in tid för återhämtning. De som talar för att yoga hjälper stimulera lymfan och stötta immunförsvaret motiverar det med att lymfan transporteras när muskler kontraherar i lymfkanalerna, samt i de större musklerna som omger det. Med yoga skapar vi dessa kontraktioner och kan arbeta med specifika områden där det finns fler lymfnoder. Samt att yogaandetaget bidrar till att stimulera lymfan då det påverkar samlingarna av lymfnoder kring bröstkorgen och i armhålorna.

Utforska i din kropp för lymfsystemet

Med detta i bakhuvudet föreslår jag att du själv utforskar hur detta upplevs i din kropp.

• Inversioner vänder på gravitationen och hjälper lymfvätskan flöda till den övre delen av kroppen.
• Twister och fram/bak/sidofällningar stimulerar flödet från extremiteterna till bålen
• Starka, dynamiska flöden skapar kontraktioner i de stora muskelgrupper och påverkar därmed det lymfatiska systemet då detta är det huvudsakliga sättet lymfan rör sig genom kroppen.

Men att bara göra 'lymfsstimulerande yoga' och sedan stressa, äta skräpmat och tro att du kommer hålla dig frisk kommer inte funka. Som alltid handlar det om ett helhetstänk kring din hälsa och livsstil.

Lästips:

• Unna dig en massage för hälsans skull
• Få ett friskare liv med meditation
• Yoga hjälper mot artros

Videotips:

Yogobe Video: 3jy7 Yogobe Video: 63fb Yogobe Video: e4n7 Yogobe Video: 63hc

Som yogautövare, yogalärare och utbildare frågar jag mig detta ofta. Vad söker jag efter? Vad vill jag utvecklas inom? Vad krävs av mig för att anses bättre som yogalärare? Lyssna mer inåt och fundera – hur förmedlar just du din kunskap?

Sanningen är den att vi differentieras som lärare och vilken lön vi får för utfört arbete beroende på hur många följare vi har, beroende på hur många poäng vi har i vissa system och vilken kunskap vi har. Ibland är den ena mer överhängande än den andra. Jag anser att gedigen utbildning är nödvändig. Längre tid ger också mer utveckling, tid till reflektion och att processa sin egen praktik sida vid sida med lärarrollen.

Poäng är viktigt men i grund och botten måste det väl ändå vara vår kunskap som är det viktigaste? Det går att få poäng och diplom utan att egentligen bära med sig så mycket kunskap från utbildningen. Det gäller alla utbildningar i alla branscher. En del är givetvis svårare än andra men vad du gör med kunskapen, hur du vrider och vänder och förankrar den i dig själv måste väl ändå räknas högst?

Dras du med i poänghetsen?
Att läsa en bok inom ett visst ämne kan ge mer kunskap än vad en helgkurs nödvändigtvis gör. Allt kan inte dras över en kam men det är intressant att reflektera över detta. Poänghets kan kanske liknas vid betygshets. Väljer du den utbildningen eller workshopen som verkligen lockar dig och du tror kommer ge dig något eller väljer du den som ger dig bäst poäng trots att innehållet inte kändes lika klockrent? Går jag till mig så fastnar jag absolut i poänghets ibland.

Jag menar inte att poäng eller antal systemtimmar ska förringas. Kvalité kan vara förknippat med antal timmar och innehåll. Jag tampas med min ståndpunkt när det kommer till vad som är en bra lärare. Den som har gått lärarutbildningen eller den som har kunskap och kan möta människor? Med fem år på lärarutbildningen borde jag väl i grund och botten anse att den med lärarutbildning är den bästa läraren men jag har också sett andra sidan.

Utbudet av utbildningar och kurser idag är gigantiskt. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra. Jag ber dig att reflektera över vad som är bäst för dig. Vad är viktigt egentligen? För mig var en 500h certifiering inom Yoga Alliance viktig men jag ser lika gärna att den utbildning som erbjuds av en kunnig person som kan ge mig något är precis lika viktig. Det ena behöver inte utesluta det andra. Och hur förmedlar du din kunskap? Har du kunskapen med dig eller stannade den i böckerna trots att diplomet hänger på väggen? Fundera över vad du ska använda det till. Gör du det för din egen skull eller någon annans? För ytan eller för det inre? Det är bara du som vet.

Lästips

• Glädjen och rädslan i drömmen som yogalärare, av Johanna Alvin
• I huvudet på en yogalärare - Happy hips, på riktigt (Del 1), av Sara Ström
• Yogalärartips - utvecklas genom att ta del av alla tips och sekvenser här på Yogobe

Lyft dina kunskaper - inspirerande föreläsningar

Yogobe Video: ds86 Yogobe Video: x87w

We never question that the floor will hold us up. Every day we press our feet down against it, elevate ourselves off of it, and move forward from its support. We can lie down on the floor and surrender completely to its embrace, knowing fully that it won’t let us go. We trust the ground beneath us. But how can we trust the universal intelligence?

We have no reason not to trust the floor for it has always been there. We cannot always say the same for universal intelligence. Because it is not concrete and tactile, we question its support, its wisdom, and its presence. We have to trust that it exists and in that trust, relinquish the need to approach our life from a place of fear and insecurity. We have to believe that everything is exactly as it is meant to be.

Think about it: how often has something that you wanted, planned for, or intended to happen not turn out the way you wanted it to? How did you react as a result?

Did you fight, cling, attach? Did you become fearful? And in the end, was there something beneficial in the turn of events? The yogis called these obstacles the kleshas, or afflictions. There are five of them, to be precise:

1. Avidya: or ignorance of the true self
2. Asmita: or I-ness (everything exists exactly as I see it through my lens)
3. Ragas: attachment to the way we want things to be
4. Dvesa: aversion to the things we dislike
5. Abhinivesa: fear, specifically fear of our own mortality

The kleshas are what keep us from experiencing the truth of who we really are, which is universal intelligence. Because we filter so much of our reality through the limiting perception of our senses we think that life should unfold in a logical and rational way. That is the way the mind interprets things but the mind itself is limited. Scientists say we only use about 10% of our brain as it is! When we remove the obstacles that keep us from tapping in to our true nature we feel the same support that we feel under our feet but we feel it in our hearts. A knowing happens and with that knowing comes healing.

What is universal intelligence?
It is the force that creates a seed to become a tree. It is the wisdom that creates a single cell to split so many times that it becomes a fetus and a baby and eventually an individual being with words and concepts and visions and desires. There is an inherent blueprint to how nature unfolds and universal laws that govern that unfolding. If we can apply the same kind of trust that we have in nature to our own distinct way of evolving, we may just find that everything IS in fact, exactly as it is meant to be.

Tantric meditation with a mantra
Meditation is the best way to learn to surrender and trust the forces of the universe. Here is a Tantric mantra passed down to Alan from his father Mani and his teacher, Shudaanand Bharati to free the spirit from being in the material world and help bring us back to unbound consciousness:

Om Shiva Hrim Trum Atma.

Om Shiva is salutations to Shiva, the deity that represents the intelligence of the universe on this plane of existence. Hrim is the mantra for transformation. Trum is to establish the atman, or spirit in the presence of all knowing.

Chant this 18 times before sitting quietly in meditation.

Yoga with me at Yogobe

Yogobe Video: 79108542 Yogobe Video: 79108477 Yogobe Video: 82179271

Links

• Yogis and yoginis - let's get lost together, by Simon Krohn
• Learn more about meditation (in Swedish)
• Join our 12 week meditation course online with Ulrica Norberg (in Swedish)

Yoga is more than just asanas. This blog post from the Yoga Journal is packed with knowledge to guide you through the eight limbs of yoga.

---

In Patanjali's Yoga Sutra, the eightfold path is called ashtanga, which literally means "eight limbs" (ashta=eight, anga=limb). These eight steps basically act as guidelines on how to live a meaningful and purposeful life. They serve as a prescription for moral and ethical conduct and self-discipline; they direct attention toward one's health; and they help us to acknowledge the spiritual aspects of our nature.

1. Yama -The way you behave
The first limb, yama, deals with one's ethical standards and sense of integrity, focusing on our behavior and how we conduct ourselves in life. Yamas are universal practices that relate best to what we know as the Golden Rule, "Do unto others as you would have them do unto you."

The five yamas are:

• Ahimsa: nonviolence
• Satya: truthfulness
• Asteya: nonstealing
• Brahmacharya: continence
• Aparigraha: noncovetousness

2. Niyama - Your attitude to yourself
Niyama, the second limb, has to do with self-discipline and spiritual observances. Regularly attending temple or church services, saying grace before meals, developing your own personal meditation practices, or making a habit of taking contemplative walks alone are all examples of niyamas in practice.

The five niyamas are:

• Saucha: cleanliness
• Samtosa: contentment
• Tapas: heat; spiritual austerities
• Svadhyaya: study of the sacred scriptures and of one's self
• Isvara pranidhana: surrender to God

3. Asana - The physical pose
Asanas, the postures practiced in yoga, comprise the third limb. In the yogic view, the body is a temple of spirit, the care of which is an important stage of our spiritual growth. Through the practice of asanas, we develop the habit of discipline and the ability to concentrate, both of which are necessary for meditation.

4. Pranayama - Breath control
Generally translated as breath control, this fourth stage consists of techniques designed to gain mastery over the respiratory process while recognizing the connection between the breath, the mind, and the emotions. As implied by the literal translation of pranayama, "life force extension," yogis believe that it not only rejuvenates the body but actually extends life itself. You can practice pranayama as an isolated technique (i.e., simply sitting and performing a number of breathing exercises), or integrate it into your daily hatha yoga routine.

These first four stages of Patanjali's ashtanga yoga concentrate on refining our personalities, gaining mastery over the body, and developing an energetic awareness of ourselves, all of which prepares us for the second half of this journey, which deals with the senses, the mind, and attaining a higher state of consciousness.

5. Pratyahara -Withdrawal of senses
Pratyahara, the fifth limb, means withdrawal or sensory transcendence. It is during this stage that we make the conscious effort to draw our awareness away from the external world and outside stimuli. Keenly aware of, yet cultivating a detachment from, our senses, we direct our attention internally. The practice of pratyahara provides us with an opportunity to step back and take a look at ourselves. This withdrawal allows us to objectively observe our cravings: habits that are perhaps detrimental to our health and which likely interfere with our inner growth.

6. Dharana - Concentration
As each stage prepares us for the next, the practice of pratyahara creates the setting for dharana, or concentration. Having relieved ourselves of outside distractions, we can now deal with the distractions of the mind itself. No easy task! In the practice of concentration, which precedes meditation, we learn how to slow down the thinking process by concentrating on a single mental object: a specific energetic center in the body, an image of a deity, or the silent repetition of a sound. We, of course, have already begun to develop our powers of concentration in the previous three stages of posture, breath control, and withdrawal of the senses. In asana and pranayama, although we pay attention to our actions, our attention travels. Our focus constantly shifts as we fine-tune the many nuances of any particular posture or breathing technique. In pratyahara we become self-observant; now, in dharana, we focus our attention on a single point. Extended periods of concentration naturally lead to meditation.

7. Dhyana - Meditation
Meditation or contemplation, the seventh stage of ashtanga, is the uninterrupted flow of concentration. Although concentration (dharana) and meditation (dhyana) may appear to be one and the same, a fine line of distinction exists between these two stages. Where dharana practices one-pointed attention, dhyana is ultimately a state of being keenly aware without focus. At this stage, the mind has been quieted, and in the stillness it produces few or no thoughts at all. The strength and stamina it takes to reach this state of stillness is quite impressive. But don't give up. While this may seem a difficult if not impossible task, remember that yoga is a process. Even though we may not attain the "picture perfect" pose, or the ideal state of consciousness, we benefit at every stage of our progress.

8. Samadhi - Enlightenment
Patanjali describes this eighth and final stage of ashtanga, samadhi, as a state of ecstasy. At this stage, the meditator merges with his or her point of focus and transcends the Self altogether. The meditator comes to realize a profound connection to the Divine, an interconnectedness with all living things. With this realization comes the "peace that passeth all understanding"; the experience of bliss and being at one with the Universe. On the surface, this may seem to be a rather lofty, "holier than thou" kind of goal. However, if we pause to examine what we really want to get out of life, would not joy, fulfillment, and freedom somehow find their way onto our list of hopes, wishes, and desires? What Patanjali has described as the completion of the yogic path is what, deep down, all human beings aspire to: peace. We also might give some thought to the fact that this ultimate stage of yoga—enlightenment—can neither be bought nor possessed. It can only be experienced, the price of which is the continual devotion of the aspirant.

Lähde: Yoga Journal

Lue lisää

• Viisi koshaa
• Voiko meditoimisella olla vaikutusta aivoihin?
• Meditaatio "Rauha alkaa rakkaudesta"
• Tantra and desire
• Loving Kindness Meditation – Rakastava ystävällisyys​

Det pratas en hel del om höftöppnare inom yogan. Men vad syftar vi egentligen till med detta uttryck? Jag har själv höfter som ofta inte är anpassade efter många av dessa höftöppnare som det pratas om, men vad innebär det då? I ljuset av ökade höftskador är det dags att vi börjar fundera på varför vi gör vissa saker inom yogan och hur det faktiskt påverkar våra kroppar. Därför inbjuder jag här till en nyanserad diskussion på just detta ämne! 

---

Kunskap är inget statiskt. Det är något som ständigt utvecklas, om än långsamt. Sedan jag började praktisera yoga har jag både klurat på det där med vad “öppna höfter” innebär samtidigt som jag konstaterat att jag ofta inte har haft fördelaktiga höfter för positioner jag ombetts göra benämnda som “höftöppnare”. Innebar det då att mina höfter var “stängda”, eller vad? Jag har pressat, pustat och gett upp flera gånger vad gäller mina egna höfter. Jag tror att mitt intresse för rörelseapparaten, kroppen, dels har sprungit ur dessa återkommande frustrationer blandat med en nyfikenhet och ständigt grottande kring begreppet VARFÖR. 

Ibland, till och med ofta, används begrepp inom yogan i relation till den fysiska kroppen som är ganska diffusa som exempelvis öppen, stel, tight, vig och så vidare. Det här rör till det för oss. Problematiken med dessa ord och begrepp är att de ofta inte beskriver något specifikt. Det blir bara ett diffust värdeladdat begrepp som egentligen inte säger någonting om någonting. 

Vad menas med “höftöppnare”?
När vi inom yoga använder benämningen “höftöppnare”, brukar det ofta beröra positioner där höfterna är huvudfokus. Det kan vara framsida lår och höftböjare, sätet eller de djupliggande stabiliserande strukturerna kring höften. 

Vanliga idéer:

1. “Tajta höfter är dåligt” - För det första är tajt ett diffust ord att använda, även ordet dåligt. Den här idéen kring att vi hela tiden skall stretcha områdena kring höften skulle jag vilja ifrågasätta. Du vill säkerligen ha en stark och stabil höft tillsammans med en hälsosam ROM (range of motion). Då kan du inte bara stretcha de strukturerna. Du måste jobba med fler kvalitéer.

1. Stark rumpa betyder starka höfter - Att ha välutvecklad gluteusmuskulatur har sina fördelar, men det är bara en del av höften. Du behöver balansera upp styrkan i omkringliggande muskulatur och bindvävsstrukturer.
2. Alla dessa utåtrotationer - Nästa gång du deltar på en yogaklass, notera hur många utåtrotationer du gör i höftleden jämfört med hur många inåtrotationer du gör. En vanlig företeelse jag ser på yogamattan är ett extremt fokus på utåtrotationer i relation till motsatt. En led bör med fördel vara stark i alla vinklar, så varför bara jobba på en?

Problematiken anser jag vara en alltför ensidig syn, i det här fallet på just höfterna. Min uppfattning är att fysiska yogaklasser ofta baseras på "så här ska det vara/så här har det alltid gjorts" samt "yoga är bra för allt" snarare än någon sorts reflekterad och kvalitativ kunskapsbaserad bild av vad individen och/eller gruppen framför dig har för behov i mobilitet och styrka och så vidare. Jag vill uppmärksamma detta ämne och bidra till en diskussion kring vår syn på vad som bör och inte bör göras med en höft inom yogan samt bidra till en mer nyanserad bild av vad som är "bra" och "dåligt".

Yoga som fysiskt verktyg ska enligt mig vara till för individen som utför den, och inte tvärtom. 

Ändra vår terminologi?
En del i det hela jag lyft upp är terminologin. Börja fundera på vilka specifika ord du använder och vad du menar, framförallt är det viktigt att veta vad du själv lägger i ett begrepp du använder. Stryk öppen, tajt, vig. Eller ha en väldigt tydlig förklaring på vad du menar. Lägg förslagvis till begrepp som stretch (tensile load, se nedan), mobil (rörlighet med stabilitet och kontroll), eller styrka (excentrisk, koncentrisk eller isometrisk styrka). 

Vad ska vi då göra i höftpositionerna?

1. Stretcha, men jobba på fler kvalitéer. För att skapa en hälsosam kropp behöver du mer än stretch. Beroende på syftet med din fysiska praktik kan du anpassa. För att jobba med styrka kan du arbeta excentriskt (från mittpunkten) och koncentriskt (mot mittpunkten) genom att jobba med motstånd och vara i rörelse. Du kan också jobba isometriskt (statiskt) genom att exempelvis använda golvet som motkraft för att skapa en statisk muskelkraft.
2. Stärk strukturerna balanserat med variation. Även om du kanske vill ha en putande rumpa kommer du och din kropp må bra av att jobba med både baksida, framsida, utsida, insida och omkringliggande områden. Variera dina positioner och rörelser.
3. Använd alla vinklar. När du jobbar med rörlighet och mobilitet se till att du jobbar i alla tänkbara vinklar. Ett förslag för höfterna är att lägga till inåtrotationer om du inte har det i din praktik redan.

Nästa vecka kommer den andra delen på detta tema, med lite bakomliggande tankar och idéer till vad jag ovan föreslagit. Där hittar du också ett exempel på en vanligt förekommande position: Duvan, Eka Pada Rajakapotasana, och vad som kan vara bra att tänka på i denna position.

Här kan du läsa del 2 av Happy hips - på riktigt!

Lästips

• I huvudet på en yogalärare: Kroppsnjutning, av Sara Ström
• Guide för yogalärare - få tips och stöd i din roll som yogalärare här på Yogobe.
• Hitta rätt teknik - lär dig mer om vikten av teknik i din yogapraktik och ta del av mängder av teknikvideor

Videorekommendationer 

Yogobe Video: 6we4 Yogobe Video: 7ba8 Yogobe Video: c3u2 Yogobe Video: 6xw8

Foto: Malin Wittig

Ganska ofta försöker vi få mer energi genom att kicka igång adrenalinet med socker, kaffe, alkohol eller intensiva aktiviter. Men hur kan vi hitta andra sätt att få energi? Läs mer om prana, livskraft, och undersök var du får din kraft ifrån!

---

Adrenalin och hyperaktivitet som flykt

Prana eller adrenalin? Varifrån får du din energi – hur länge håller den och när kommer baksmällan? Den moderna värld vi lever i ställer många och ständigt nya krav på oss. Vi ställs inför stora volymer information och inför många val, samt att vi har många roller och funktioner samtidigt. Så hur får vi energi och minskar adrenalin i allt detta?

Vi gör nya saker både privat och på jobbet och samtidigt lever vi långt ifrån våra rötter och vårt naturliga sociala stödnät. Vi är på ett sätt ensamma i livets utmaningar när vi bildar familj och när vi går igenom livets olika kriser och det kan vara svårt att få energin och kraften att räcka till. Inte alltför sällan upplever vi trötthet, utmattning och håglöshet. Våra nervsystem klarar inte av alla nya utmaningar och inuti många av oss växer en känsla av ensamhet trots överflödet av kontakt.

För att få extra energi använder vi aktiviteter och medel som kickar igång adrenalinet i kroppen; socker, kaffe, cigaretter, alkohol, utmanande sportaktiviteter, snabba bilar, hög musik och högriskaktiviteter. Vi kan också få adrenalinet att rusa i kroppen genom att skapa drama och bråk i våra relationer. Adrenalinet blir den tillfälliga lösningen som dessvärre nöter på kroppen och dagen efter kommer baksmällan. Inte alltför sällan överarbetar folk och blir hyperaktiva för att komma undan ensamheten. Det vi behöver är att hitta nya sätt att få energi ifrån, så att vi kan möta vår värld, som mer flexibla, intuitiva och energifyllda människor. Vi behöver prana och vi behöver vara i kontakt med oss själva, vår inre guide.

Prana är livskraften och energin

Prana är det som man i yogatraditionen definierar som livskraften som finns i allt levande. Pranan rör sig i kroppens meridianer (i yogan kallas de nadis). Yogans fysiska rörelser ökar flödet och framkomligheten av pranan i kroppen, andningsövningar ökar kroppens kapacitet att hålla prana i kroppen och man kan även rikta energin på olika sätt. Prana får vi av ren mat, sån mat som inte är processerad och som ger kroppen näring, av luften som vi andas, av solen och av våra relationer när de är i balans.

När kärlek flödar kan vi lyfta varandra och cirkulera prana. När vi har energi orkar vi också lyssna inåt. Hur väljer du? Adrenalin eller prana? Rädsla eller kärlek? Ren mat med högt näringsinnehåll eller socker och alkohol? Drama eller förståelse? Se var du hämtar din kraft ifrån – kanske hittar du ett mönster i adrenalinisökandet. Kanske kan du ändra dina vanor så att du får en hållbar kraftkälla i ditt liv.

Lästips om yoga och energi

• Prāṇa - does it really exist? av Simon Krohn.
• Yoga för ny energi.
• Kallbad – vinterns bästa energihöjare? av Bianca Barck.

Yoga och meditation online för att frigöra och balansera energi

Yogobe Video: x53s Yogobe Video: k3r8 Yogobe Video: p9k5 Yogobe Video: f57x

För att sen en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid – klicka här och kom igång direkt!

 

Sen jag blivit pappa har jag brottats med att hitta tid för att utföra min dagliga praktik. Det känns som om det alltid kommer något i vägen och jag skjuter upp det till senare under dagen. Det i sin tur skapar en inre stress som gör att jag undrar om det är värt att ens bry sig om att utföra praktiken. Men är motsatsen bättre?

---

Är det lättaste det bästa?

Vissa kvällar bestämmer jag mig för att gå och lägga mig tidigare tillsammans med min dotter, för att nästa morgon kunna gå upp extra tidigt och utöva min yoga. Dessa morgnar känner jag en oerhörd tillfredställelse och den inverkan som yogan har på min kropp och själ har jag med mig resten av dagen. Jag ställer mig då frågan varför jag inte gör detta varje dag, och därmed slippa stressen av att skjuta på det.

40 dagar för att bryta mönster

Just nu är är jag inne på att göra en 40 dagar lång kundalini sadhana, vilket innebär att utföra en specifik meditation varje dag. Enligt kundaliniyogans tradition krävs det 40 dagar att bryta ett mönster och att skapa ett nytt. Enligt Yogi Bhajan, kundaliniyogans grundare, kommer lyckan från disciplin och att disciplin skapar transformation.

Av erfarenhet vet jag med mig att jag tenderar att bli rigid i min fysiska träning. När jag var yngre tränade jag två gånger om dagen men upplevde att målet hamnade längre och längre bort. Jag blev aldrig nöjd. Där vill jag inte hamna igen så jag väljer hellre mittenvägen, en attityd gentemot yogan som inte är för rigid och hård men tillräckligt disciplinerad för att skapa transformation. Jag försöker acceptera att yogan kanske inte blir av varje dag men också att försöka se mina egna mönster så att jag inte hoppar över yogan på grund av lathet.

Påbörja din transformation

För att komma igång med en regelbunden praktik och påbörja din egen transformation kan det vara skönt att få lite vägledning. Att gå en kurs under ett antal veckor är perfekt för dig som känner att du har svårt att komma igång. Snart är det dags för mina nya kurser att dra igång i Stockholm, kanske är det precis vad du behöver för att börja bryta gamla mönster. Läs mer om kurserna och boka din plats! 

Videosekvenser - skapa förändring i livet
 

Yogobe Video: r4f3 Yogobe Video: 9u8w Yogobe Video: nf29 Yogobe Video: 84378361

Länktips

• Läs mer om meditation och hur detta verktyg kan förändra ditt liv.
• Byt perspektiv - gör en segerlista, av Emma Öberg
• Framtidens Tjejer - Tillsammans skapar vi förändring, av Linda Åslev & Bianca Barck