Vad är skillnaden mellan att överleva och att verkligen leva – på riktigt? Det skriver Johanna Hector om i sin nya bok Konsten att dö ung så sent som möjligt. Vi har pratat med Johanna om hur man bygger en kropp som bär oss genom livet, nervsystemet, döden och hur man hittar tillbaka till sin livslust! Läs mer här!
En bok om att leva länge och innerligt
Hur kan vi leva längre, starkare och sannare? Det utforskar Yogobes yogalärare Johanna Hector i hennes nya bok Konsten att dö ung så sent som möjligt. I boken väver hon samman filosofi, forskning och egna erfarenheter – en destillering av allt hon har jobbat med de senaste 20 åren. Att boken blev till just nu tror hon handlar om divine timing.
– Det var många pusselbitar som ledde fram till att det blev just nu. Jag är glad att jag hade modet att följa med och säga ja.
Du beskriver nervsystemet som en slags kompass. Hur kan vi lära oss att tyda dess signaler?
– Genom att bebo vår kropp istället för att se det som någonting som vi ska försöka kontrollera eller avskärma oss ifrån. När jag säger att nervsystemet är en kompass är det en inbjudan hem till oss själva, ner i kroppen. Till de djupare dimensionerna och all den visdom som finns, till exempel i vårt nervsystem som hela tiden talar till oss. Min önskan är att människor ska känna en tillit till sin egen kropp, tillit till sitt nervsystem och sen utifrån den platsen av tillit och trygghet våga expandera sin bägare och känna att man har marginaler att säga ja till lite mer liv.
Du skriver också om att bygga en kropp som bär oss genom hela livet. Vad innebär det i praktiken?
– Tänk om man har ynnesten att få leva till man är 80, 85 eller kanske 90 år. När jag tänker på det ser jag mig själv som 85 år gammal och ser mina barnbarn komma springandes mot mig. Då vill jag kunna sätta mig ner på huk, ta dem i min famn och hålla upp dem. Jag vill kunna sätta mig på golvet och bygga lego. Jag vill kunna åka tåg någonstans i Sverige eller Europa och lägga upp väskan i hatthyllan. Det är den kroppen som jag investerar i och bygger nu. För jag vet att jag inte kommer bli rörligare och starkare, utan tvärtom kommer det bara bli sämre. Om jag vill kunna göra de här sakerna när jag är 85, då behöver jag kunna bära ganska tunga grejer nu och jag behöver ha ganska bra rörlighet nu. Det ger mig en otrolig motivation.
Döden är en central ledstjärna i boken. Hur kan döden hjälpa oss att leva med mer närvaro?
– Det är exakt det den gör, det är två sidor av samma mynt. Det handlar inte om att leva varje dag som att man skulle dö imorgon. Det är inte heller konstruktivt. I boken pratar jag om döden ur tre olika aspekter. Det är den fysiska döden, då kan man titta på forskning där man ser att det är hjärt- och kärlsjukdomar, demens, andningssvårigheter och cancer som bidrar till för tidig död. Och det finns mycket som man kan reglera och göra i sin vardag för att ha bättre försvarssystem och förutsättningar. Vi kan inte kontrollera allt, men vi kan styra väldigt, väldigt mycket. Den fysiska döden hjälper oss att göra bättre val, här och nu.
– Den mentala eller emotionella döden handlar om rädslan för att leva. Rädslan över "vad ska andra tycka?" eller "vad händer om jag säger ja till det här?". Det är den rädslan som håller oss tillbaka. Att dö den mentala och emotionella döden, är att dö inför den rädslan som faktiskt håller oss tillbaka. Det kan vara bra att zooma ut ibland och tänka att herregud, här är jag en liten fis på ett jordklot som snurrar runt i rymden. När man sätter saker i perspektiv, blir det inte lika allvarligt eller läskigt.
– Den tredje döden, som är rädslan för att dö inför rädslan för att inte ha levt. Det är en rädsla som är väldigt konstruktiv, för det är en rädsla som får oss att våga. Att våga säga ja till det som kanske är bortom logik. I boken knyter jag an till de episka historierna – människan har varit väldigt nyfiken kring vad som driver oss och vad som är meningen med livet.
Vilket är ditt bästa råd till någon som känner sig tom och vill hitta tillbaka till sin energi, riktning och livslust?
– Det första rådet är – ner i kroppen. För här finns livet. Det är här vi känner att vi lever. Det är här vi tappar andan. Det är här vi känner ruset av hjärtat som slår, oavsett om vi är nervösa eller entusiastiska. Att vi känner oss tomma handlar ofta om att vårt nervsystem är i ett tillstånd av "freeze". Ett klassiskt tillstånd i dagens samhälle av att vi blir överväldigade. Och vad vi gör då? Det som djur har gjort i alla tider, och fortfarande gör – man spelar död. Vägen in är ner i kroppen och börja känna dina sensationer utan att döma, utan att säga "åh, det här är bra eller dåligt". Om du känner något, är det ju att du är vid liv, det är din vitalitet.
– När du väl känner att du är i kroppen, då är nästa steg att röra känslorna genom kroppen. Det kan vara en andningsövning eller en guidad yoga nidra, där vi kan bli tunga i kroppen. Det kan vara en mer fysisk workout eller ett yogapass där man känner att man får svettas och spänna alla musklerna i hela kroppen.
– Det sista steget är att gå ut och bidra i samhället. Öppna dörren för någon, hjälpa någon annan, var inte så navelskådande och bekymrad över dig själv. Det kan också stänga av oss från livskraften. Så ut, servera soppa i ett soppkök, hjälp till, bidra. Det ger en fantastisk vitalitet som många människor underskattar idag. Man behöver inte ens få betalt för det eller få cred för det, utan man får så mycket av att bara få lov att bidra.
Köp boken Konsten att dö ung så sent som möjligt i Yogobe Store!
Övningar online – yoga med Johanna Hector
Yogobe Video: px72
Yogobe Video: af76
Yogobe Video: bw57
Yogobe Video: 2e5a
För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid – klicka här och kom igång direkt!
Lästips
