Vill du också ha tillgång till vårt videobibliotek?

  • 2500 videor
  • Ingen bindningstid
  • Testa utan kostnad

Välkommen till vår blogg

Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

Att natta barn med mindfulness och regnbågar

Att natta barn med mindfulness och regnbågar

17 maj 2020 | Av

Brukar du natta barnen med din aaaallra luuugnaste röst? Häromkvällen gjorde jag en enkel meditationssaga – och fick en ifrågasättande unge till svar. Häng med på mitt tappra nattningsförsök med regnbågar och stjärnhimmel!

Uppåt med regnbågsmolnet

En kväll när min 7-åriga dotter ska sova testar jag att göra en meditationssaga. Hon är rätt uppe i varv och jag tänker att det här, det kommer att göra henne lugn. Jag harklar mig och börjar med min allra luuuugnaste röst:

“Lägg dig så bekvämt du bara kan. Känn hur kroppen blir tung mot madrassen…”
”Men neeeej, inte den avslappningen mamma, du kör ju ALLTID den!”
“Jaja, men känn ändå hur kroppen blir tung mot sängen, det kommer annat sen, jag lovar.”
Dotter lägger sig motvilligt till rätta igen.

“Tänk dig att dina tankar är som ett vattenfall. De kommer alltid att finnas där, de rinner fram hela tiden – men det är ingenting du behöver bry dig om. De är ett vattenfall där i bakgrunden bara. Tänk dig sedan att du ligger på ett mjukt och fluffigt moln..”
“Men mamma nu fattar jag inte. Du sa att tankarna är ett vattenfall och sen ska jag ändå TÄNKA att jag är på ett moln. Vad menar du??”
Mor andas djupt.

“Okej, FÖRESTÄLL dig att du ligger på ett mjukt och fluffigt moln. Känns det bättre?”
Dotter nickar och blundar.

“Föreställ dig alltså att du ligger på det här sköna molnet, du blir alldeles mjuk i kroppen medan du långsamt lyfter från marken…”
Dotter sätter sig upp i sängen med ett ryck.
“Men vaddå, är molnet nere på MARKEN?”
Här vill jag skrika att MOLNJÄKELN är precis där du vill att det ska vara, men det gör jag inte för jag är trots allt en snäll mamma, utan säger JA, och fortsätter:

“Du blundar och svävar lååångsamt högre och högre på det mjuka molnet. Ovanför dig glimrar nu en enorm regnbåge i starka färger. Du närmar dig långsamt och snart känner du hur regnbågens färger strålar rakt igenom dig, en i taget.

ZZZzzzzzzzzzz…..
Här sover dottern plötsligt djupt, men vis av erfarenhet vågar jag inte sluta än...

“Röd, orange, gul, grön, blå, lila energi. Du svävar igenom färgerna och på andra sidan, ovanför dig, tänds stjärna efter stjärna mot allt det mörka. De strålar precis som du min stjärna. Sov gott envisa, fantastiska, ifrågasättande unge."

Det funkade. Plötsligt sov hon, som en stock!

Lästips

Videotips för de yngre

Yogobe Video: 47wb Yogobe Video: ra28

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Öppna inlägget
Daglig skolidrott för fysiskt aktiva vuxna?

Daglig skolidrott för fysiskt aktiva vuxna?

03 mars 2020 | Av
Yogobe

Kan vi, precis som vi lär barn att borsta tänderna, lära dem att bli vana med regelbunden fysisk aktivitet – som de tar med sig senare i livet? Ja, det visar den senaste studien från det inspirerande Bunkefloprojeket. Läs mer om effekterna av daglig skolidrott genom grundskoleåren!

Rör på dig när du växer

Under uppväxtåren är det extra viktigt att röra på sig, dels för att vi då bygger upp skelettet, muskler och utvecklar motoriken, dels för att de beteenden vi etablerar under barndomen ofta följer med in i vuxenlivet.

Idag spenderar en tioåring nästan nio timmar om dagen stillasittandes. Bara var tionde flicka och var femte pojke i Sverige når WHO:s rekommendation om minst 60 minuters fysisk aktivitet om dagen.

Bunkefloprojektet: daglig skolidrott i grundskolan
Bunkefloprojektet startade år 1999–2000 på fyra grundskolor i Malmö, och hade som mål att undersöka effekten av daglig skolidrott under hela grundskoleperioden. Fördelen med att använda skolan för att öka den fysiska aktivitetsnivån är att skolan kan nå alla barn i samhället –  även dem som inte har ett etablerat intresse för idrott eller föräldrar som betalar för idrottsaktiviteter på fritiden.

Så genomfördes studien

Studien genomfördes på Ängslättsskolan i området Bunkeflostrand. Eleverna i Ängslättsskolan ökade skolidrotten till 40 minuter per skoldag, medan tre kontrollskolor (Ribbersborsskolan, Fridhemsskolan och Mellanheds-/Slottstadens skola) i närliggande område, fortsatte med 60 minuter skolidrott per vecka som var standard.

Den utökade skolidrotten i Ängslättsskolan (interventionsskolan) var obligatorisk för alla barn, oavsett om man deltog i studien eller inte. Interventionsskolan var en vanlig kommunal skola. Den utökade skolidrotten bestod av olika aktiviteter inom ämnet idrott och hälsa och genomfördes på en nivå så att alla barn kunde delta.

För att få skoltiden att räcka till användes alla elevens valbara timmar, skoldagen blev något längre och man skar delvis ner på estetiska ämnen (exempelvis bild och musik) och antalet skoltimmar hölls inom de nationella ramarna. Den extra skolidrotten genomfördes med befintliga lärare i skolans idrottshall och i utomhusmiljö.

När studien startade var barnen i genomsnitt åtta år gamla och gick i årskurs ett eller två. Varje år under hela grundskoleperioden utvärderades barnen med bland annat kroppsmätningar (t ex längd och vikt), fysiska tester ( som hopptester och styrketester) samt frågeformulär med frågor om bland annat graden av fysisk aktivitet och stillasittande. Vissa år fick barnen även göra accelerometermätningar för att bestämma fysisk aktivitet. Accelerometern är en dosa som bärs runt midjan för objektiv mätning av fysisk aktivitet, till skillnad från frågeformulär som baseras på självskattning.

Förutom årliga mätningar under grundskoleåren gjordes ett uppföljningsbesök tre år efter att barnen slutat grundskolan. De gick då sista året på gymnasiet och var i genomsnitt nitton år gamla. Elva år hade gått sedan deras första besök i studien och tre år hade gått sedan projektet avslutades.

Resultat

Tidigare publicerade studier från Bunkefloprojektet har visat att barn med 40 minuters daglig skolidrott, sammantaget (tiden utanför skolan inräknad) var mer fysiskt aktiva än barn som hade skolidrott 60 minuter per vecka under grundskoleperioden.

Resultaten kanske inte verkar överraskande, men det har inte alltid varit självklart att det går att förändra barns motionsvanor. Resultaten motsäger till exempel Activitystat-teorin från 1990-talet. Den visade på att om man ökade den fysiska aktiviteten i skolan så skulle barnen bli mindre aktiva på fritiden och tvärtom, och behålla samma totala aktivitetsnivå. Enligt den teorin skulle det inte gå att ändra barns fysiska aktivitetsnivå. Men Bunkefloprojektet visade att så inte var fallet.

Mer fysisk aktivitet senare i livet
Vid uppföljningsbesöket såg man att de som haft daglig skolidrott i skolan spenderade i genomsnitt tre timmar mer per vecka på fysisk aktivitet än de som gått på kontrollskolorna. De spenderade även nästan fyra timmar per vecka mindre på stillasittande aktiviteter. Skillnader i stillasittande är också intressanta eftersom graden av stillasittande är en riskfaktor för sjukdom, oberoende hur mycket man rör på sig.

De personer som haft daglig skolidrott i grundskolan spenderade i genomsnitt tre timmar mer per vecka på fysisk aktivitet i vuxen ålder.

Om projektets resultat skulle bli desamma under andra förutsättningar, till exempel i områden med annan socioekonomi, behöver fortfarande undersökas. Bunkeflostrand är ett välmående område där många bor i hus och har föräldrar med eftergymnasial utbildning med hög inkomst, i jämförelse med andra stadsdelar i Malmö. Barn som kommer från familjer med högre socioekonomi är överrepresenterade inom föreningsidrott och det finns andra ojämlikheter i förutsättningar för idrott beroende på barnens sociala situation.

I en annan delstudie från Bunkefloprojektet justerade man bort effekten av flera andra möjliga förklaringar till barnens högre aktivitetsnivåer (som kön, föräldrarnas utbildningsnivå, aktiva syskon), och då kvarstod kopplingen mellan daglig skolidrott och högre nivå av fysisk aktivitet. Det stärker resonemanget om att resultatet beror på den utökade skolidrotten i sig och inte på andra orsaker.

Vad beror det på?

Hur kommer det sig att utökad skolidrott kan påverka beteendet så här? Man spekulerar kring följande:

  • Att barn som får mycket fysisk aktivitet under uppväxten tycker det är kul, lär sig motoriken som behövs för att utöva idrott och skapar goda fysiska förutsättningar att vara aktiv på egen hand, men även för att ta upp gamla motionsvanor igen efter en tids uppehåll.
  • Att man omedvetet upprepar ett inlärt beteende där man fortsätter att röra på sig på för att man alltid gjort det, utan att egentligen förstå varför.
  • Att den utökade skolidrotten och uppmärksamheten kring projektet vid studiestart ledde till bättre kunskap om fysisk aktivitet och att den vetskapen blev en drivkraft att fortsätta vara fysiskt aktiv på egen hand efter avslutad intervention.

Studierna fortsätter för ett friskare åldrande

I dag är barnen som var med när projektet startade vuxna, och nu pågår en datainsamling vid 25-års ålder. Ambitionen är att fortsätta följa deltagarna och utvärdera om och hur länge effekterna håller i sig samt om interventionen resulterar i det man hoppas på; ett lägre insjuknande i inaktivitetsrelaterade sjukdomar och ett friskare åldrande.

En av de största styrkorna med Bunkefloprojektet är att modellen går att genomföra på i princip alla skolor i Sverige. Interventionen kostade ingenting och man använde sig av befintliga resurser. När idrottshallen var uppbokad användes utomhusmiljö och skolgård för att få till undervisningen. Projektet visar att varje enskild skola kan göra väldigt mycket på egen hand om viljan finns. Man behöver inte vänta på nya lagar och reformer på nationell nivå för att börja med daglig fysisk aktivitet. Målet med Bunkefloprojektet har aldrig varit att skapa nästa generations elitidrottare, utan att i en helt vanlig kommunal skola förbättra den unga befolkningens hälsa.

Källa: Idrottsforskning.se

Lästips

Videotips för barn och unga

Yogobe Video: 7fk4 Yogobe Video: 5cp6

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!

Öppna inlägget
Kärlek till kroppen – att vara ett föredöme som förälder

Kärlek till kroppen – att vara ett föredöme som förälder

27 november 2019 | Av

Som ung älskade jag inte min egen kropp och under vissa perioder rent av misshandlade jag den. Idag är yogan mitt bästa hjälpmedel för att komma ihåg hur fenomenal kroppen är. Här kommer en dos med kroppskärlek till dig själv – och hur du kan föra den vidare till dina barn!

Barn gör som vi gör

Barn gör som vi föräldrar gör, snarare än vad vi säger åt dem att göra. De apar efter våra beteenden och det är något som sitter djupt inne i människans hjärna. Det kallas för speglingsneuroner och är otroligt viktiga för vårt samspel med andra människor. Jag har en 1-årig son som jag senaste månaden uppmärksammat att han vill göra allt jag gör. Stå i nedåtgående hund, sitta på yogamattan tillsammans med mig i liknande positioner och städa vårt hem. Hans spegelneuroner i hjärnan gör att han speglar mina beteenden, vilket gör mig otroligt medveten om att mina beteenden påverkar denna lilla formbara människa. Det är en unik möjlighet men kräver också en enorm medvetenhet kring vad jag vill föra vidare till honom.

Drivkraft att vara ett föredöme

Med en tonårsperiod som bestod av kroppshat, självförakt och dålig självkänsla känns kroppskärlek extra viktigt att sprida vidare till mitt barn. För det var så många år som jag hatade min kropp, rent utav misshandlade den genom svält för att jag inte tyckte om den. Alla år av ångest, ensamhet och mörker bara på grund av att jag inte älskade mig själv. Det gör att jag har en otroligt stark drivkraft till att vara ett föredöme för mitt barn, genom att visa honom att jag genuint älskar min egen kropp.

Vikten av beröring

Jag för vidare min kroppskärlek genom att jag och min son övar på olika övningar. Det vi arbetar med just nu är beröring. För när jag var som allra sjukast i anorexia ville jag inte beröra min egen kropp, och beröring är otroligt läkande. Tänk dig själv vad en varm hand kan göra, och om du ger dig själv denna varma hand, vad gör den med dig? Om ditt barn ser att du berör dig själv kärleksfullt och varmt så kommer denna lilla individ mest troligen att ta efter det beteendet. Så träna på att älska dig själv genom att beröra din egen kropp.

Beröringens fokus just nu är att min son får beröra min navel och samtidigt lära sig säga navel, samt vart den sitter. Därpå får han hitta och beröra sin egen. Och han älskar detta. Såsom han undersöker och mjukt berör våra kroppar, och det är precis vad jag vill lära ut till honom. Att han ska fortsätta att med värme beröra sin kropp för resten av livet.

Visa kroppskärlek

Mitt bästa tips är att vara ett föredöme genom att först ta hand om dig själv, vårda din kropp och berör den på ett kärleksfullt sätt. Lär sedan ut beröring och kroppskärlek till dina barn. Var innovativ! Vår nästa beröringsövning är att jag klappar på min bara mage och lär honom att göra detsamma. Njut av processen och se till att ha roligt på resans gång! Barn är så otroligt nyfikna och entusiastiska, så ta till vara på den energin.

/Moa Westman

Lästips

Videotips

Yogobe Video: e9z7 Yogobe Video: 7xbh Yogobe Video: 75gf Yogobe Video: 48xg

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!

Öppna inlägget
Yoga gör skillnad hos barn och tonåringar

Yoga gör skillnad hos barn och tonåringar

05 november 2019 | Av

Att få tillgång till en plats utan prestation, där du bara får vara, precis som du är – kan vara ovärderligt. Särskilt som barn och tonåring mitt i allt växande och utvecklande. Här kan yoga visa vägen till ett lugnt andetag och att lära sig lyssna till sig själv!

Att växa kan göra ont

Tänk dig tillbaka till din egen barn- och ungdomstid. Nästan oavsett hur vi växt upp kan de flesta av oss komma ihåg stunder av obalans, oroligheter, nästan övermäktiga tankar och känslor. Att växa upp handlar om att möta svårigheter och emellanåt gör det ont att utvecklas.

Men under dessa tider, föreställ dig att en vuxen i din närhet bjuder in till en plats och en tid till att bara få vara. Att få landa på en yogamatta, bli vägledd genom andningen, kroppen och sinnena och få höra att du duger, du är tillräcklig och betydelsefull – precis som du är!

Detta är kärnan till barn- och tonårsyoga för mig. När jag möter unga tänker jag att jag sår ett frö om att det finns metoder och verktyg att ta till när livet känns förvirrat och att mycket går att påverka själv, här och nu.

För den helt oinvigde brukar jag säga att mindre barn redan yogar. De föds med ett naturligt andetag och är proffs på att känna in sina egna begränsningar. Men så möter de livets naturliga gång. Större press om att passa in och prestera. Barnen kommer i kontakt med många vuxna som andas med korta, ytliga andetag i till exempel en pressad skolmiljö och som du säkert redan vet, barn gör som vi gör och inte som vi säger. De tappar lätt kontakten med den naturliga andningen och att lyssna till sig själva. Det är här yogan skapar skillnad.

I tonårsyoga lär sig deltagarna att hantera starka känslor – och att kunna trycka på ”pausknappen” innan man reagerar och agerar kan göra all skillnad i en värld där allt går snabbare.

Vila för hjärnans utveckling

Forskning visar att ungdomars mentala hälsa generellt försämras där många upplever stress, sömnproblem och inre oro. Den visar även att det är just i tonåren som sömn och vila är så viktigt för hjärnans utveckling och för den mentala hälsan.

Vi använder yogans fysiska positioner för att behålla eller öka rörlighet, styrka, motorik och balans. Positionerna tillsammans med andningen masserar kropparna och hjälper till att försätta kroppen i vårt lugn-och-ro-läge. Vi övar avslappning för att få den viktiga återhämtningen. Och att varje barn/tonåring får sin egen yogamatta att förhålla sig till ger dem sitt utrymme, sin trygghet och att vi leder klasserna utan krav på prestation stärker både självkänsla och självförtroende.

Jag uppmuntrar de jag möter att inkludera yogan i vardagen. Släpp alla måsten och låt yogasagorna/sekvenserna bli något ni ser fram emot att göra tillsammans. Om ni har väldigt kort om tid, tänk att lite yoga är bättre än ingen alls. Ta kanske bara tre långa andetag tillsammans innan ni skiljs åt för dagen eller innan lunchen börjar för att skapa samhörighet och närvaro – det är yoga det med!

Lästips kring barns hälsa och yoga och mindfulness för barn

Nya barnyogavideor med Angelica

Nedan hittar du några av Angelicas nya barnyogavideor. Både alla nya och gamla klasser för barn och ungdomar hittar du i videobiblioteket

Yogobe Video: 2ab5 Yogobe Video: 9ph7 Yogobe Video: 93bz Yogobe Video: b89r

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid, klicka här och kom igång direkt!

Öppna inlägget
"Jag önskar jag hade vetat att allt går över"

"Jag önskar jag hade vetat att allt går över"

03 november 2019 | Av
Yogobe

Att själv vara den du hade behövt när du var yngre. Att lyssna. Linda Schyldt och Denize Händestam volontärar båda som Storasystrar för Yogobes samarbetspartner Tjejzonen. Vi har intervjuat dem om deras viktiga arbete – att finnas där för någon annan.

Alla kan göra något

Linda Schyldt är 33 år och har varit storasyster sedan 2015. Hon, som många andra, har själv erfarenhet av psykisk ohälsa.

– Det är svårt att prata om och man lär sig vilka som är ens vänner när man mår som sämst. Den jag skulle behövt som mest då är den jag är idag, för en annan tjej, säger Linda.

Tanken slog rot när hon såg Tjejzonen medverka i Nyhetsmorgon på TV4. Genom en släkting som varit volontär i annan verksamhet såg Linda också det ideella arbetet som som tar tid, men som ger så mycket för någon annan.

– Det kändes som en självklarhet. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Chattar online en gång i veckan

Att vara Storasyster hos Tjejzonen innebär att du har kontakt med en tjej under ett år. Träffarna med lillasyster sker via Skype, och du chattar en gång i veckan, en timme per gång. Storasystrarna rapporterar sedan samtalen till sin handledare på Tjejzonen och får stöd i att komma vidare i samtalen, om det behövs. Som Storasyster bjuds du även in till fortlöpande aktiviteter och fortbildningar.

– Att vara storasyster är jättekul. Man får lära känna en ny person som kan komma att betyda väldigt mycket. Att få så mycket tillbaka är värt allt. Man har också möjlighet att lära känna andra storasystrar, då vi har handledning, och få tips och råd därigenom, säger Linda.

Hon menar också att utmaningen i rollen som storasyster är att ställa öppna frågor och att bara lyssna. För det är inte deras roll att ge råd. Det är många som redan går till psykolog eller kurator.

– Det kan vara skönt att prata med någon annan också, någon man kan skratta eller bara vara tyst med. Det är kanske det som också är bra med detta, att det många gånger är mycket skratt – för de ljusa stunder man kan få är så mycket värt. Det bästa är när lillasyster säger att hon uppskattar att man finns där och att hon får annat att tänka på.

Vilken betydelse tror du att ni har för tjejerna som chattar med er?
– Jag tror det betyder allt att prata om det jobbiga utan att någon dömer en eller sätter någon press att man ska vara glad hela tiden. Alla förtjänar och behöver ha ett eget rum att gå till och bara känna kärlek.

Vad önskar du själv att du hade vetat eller känt när du var yngre?
– Att jag inte är ensam. ”Det är svårt att vara frisk i ett sjukt samhälle” som jag hört någonstans. Det ligger nog en del sanning i det. Sen är fördomar och ”tror sig veta hur det ligger till” för mig en stor bov när det kommer till människor. Man behöver ha en dialog och ställa frågor för att veta hur personen mår. Ensam är inte stark, säger Linda.

Vill göra skillnad för tjejer som mår dåligt

Denize Händestam är 29 år och volontärarbetar även hon storasyster – dels för att hon själv mått ganska dåligt i perioder när hon var yngre.

– Jag tyckte då att det var svårt att veta vart man skulle vända sig och hur man kunde få prata med någon, utan att det skulle vara en professionell eller en vuxen. När jag hade pluggat klart och börjat jobba så insåg jag att jag hade tid över och då ville jag göra något som hjälper andra och gör en skillnad för samhället.

I perioder kan det vara ganska tungt med rollen, berättar Denize. Tjejerna som söker sig till Tjejzonen har ofta problem av olika typer eller mår väldigt dåligt, och det gäller att inte ta på sig alltför mycket av det.

– Oftast är det dock väldigt givande. De lillasystrar jag haft har uttryckt sin uppskattning för oss som storasystrar, och det är fint att få följa hur de öppnar upp sig och släpper in mig i deras liv och problem. I många fall har de ingen annan att prata med om svåra saker, och då känner man verkligen att man gör skillnad.

Enligt Denize är det svåraste med rollen att inte bli för personlig. Men även storasystrarna har möjlighet att vara anonyma om de vill. De har inga restriktioner kring att berätta om sig själva, det gör man om man vill. Men samtidigt ska fokus under samtalen ligga på lillasyster. Då gäller det att inte blanda in personliga tankar, åsikter eller värderingar utan att vara helt öppen och förstående för vad hon går igenom för tillfället.

– Ibland behöver man lägga band på sig själv för att inte komma med råd eller försöka få sin lillasyster att agera på ett visst sätt. Bara för att det fungerar för mig och den jag är som person så behöver det inte fungera för lillasystern, och det måste man ha respekt för. Det bästa med rollen är självklart att få se sin lillasyster utvecklas och öppna upp sig, vissa berättar och pratar om sådant som de aldrig har berättat för någon annan. Det är extremt fint och hedrande tycker jag!

Vilken betydelse tror du att ni har för lillasystrarna?
– Jag tror att vi har stor betydelse. Jag kan bara tänka mig själv hur värdefullt det hade varit för mig att ha någon som lyssnade och bollade tankar med mig när jag var yngre. Man behöver inte heller må dåligt för att kontakta Tjejzonen, utan ibland kanske man bara behöver någon som lyssnar, och det tror jag är viktigt att kunna bidra med.

Vad önskar du själv att du hade vetat/känt när du var yngre?
– Det låter som en verklig klyscha, men jag önskar att jag hade vetat att allt går över. Man kommer inte vara hjärtekrossad för alltid, man kommer inte alltid uppleva att allt är mörkt. Livet vänder, ganska ofta utan att man själv är medveten om det. Min största rädsla när jag var yngre var att jag alltid skulle må så som jag mådde då, vilket jag ju verkligen inte gör nu. Hade jag varit trygg i det så kanske det hade känts lite lättare. Däremot tycker jag inte att man ska förminska det man känner när man är yngre, även om det känns obetydligt nu så var det hela världen då och det är bara det man har att utgå ifrån, säger Denize.

– Sen skulle jag också vilja säga till mitt yngre jag att man inte behöver klara av allting själv, man får be om hjälp, det är bra att inte alltid vara stark. Att kunna visa sig svag är en stor del av att vara stark och modig också!

Om Tjejzonen

Tjejzonen är Sveriges största stödorganisation för tjejer. De kämpar för tjejers rätt att bli lyssnade på och att den psykiska ohälsan ska minska bland alla som definierar sig som tjejer mellan 10 och 25 år. Genom att erbjuda tjejer samtal med en Storasyster som lyssnar ger Tjejzonen stöd och kraft till att må bättre.

Vill du ha en Storasyster att prata med, eller om du vill bli någons Storasyster, kontakta Tjejzonen.

Stötta Tjejzonen
Om du vill stötta detta viktiga arbete kan du ge en engångsgåva eller bli månadsgivare. Läs mer här eller skicka din gåva direkt till 90 02 072.

Läs mer om psykisk ohälsa, Tjejzonen och vikten av att bli lyssnad på

Videos som stöttar vålmående

Yogobe Video: s6w4 Yogobe Video: 5e4w Yogobe Video: 87gz Yogobe Video: 9b2s

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!

Öppna inlägget
3 tips från en tonåring till oss vuxna

3 tips från en tonåring till oss vuxna

13 april 2019 | Av
Yogobe

Du vet när du drämde igen dörren och skrek åt dina föräldrar i tonåren? De flesta av oss har gått igenom liknande. Här vill föreläsaren och författaren Micke Gunnarsson ge perspektiv och inspiration i tonårstider – i form av tips till oss vuxna.

Råd till föräldrar

Hej kära föräldrar jag heter ”Tonåring” och jag vill ge er tre tips. Detta för att vi ska klara ut den här tiden då jag är upptagen bland hormoner, förvirring, sökande och skola. Ok?

1. Från polis till vän
När jag var litet barn behövde jag typ en vakt eller en polis. Någon som kunde säga åt mig och förhindra mig från att springa ut mitt i trafiken eller från att dricka klorin. Detta behövde jag för att jag helt enkelt inte fattade bättre. Och det var ingen mening att förklara den kemiska formeln för klorin för en 1-åring. Ok?

Men nu är det tvärtom. Nu är jag tonåring, på väg att gå mot vuxen och nu måste jag få testa mina gränser. Nu spelar det inte någon roll att ni som polis förklarar Klorin och dess påverkan för det vet jag redan, så det skiter jag i. Det viktiga för mig är att hitta mina egna gränser så att jag inte dricker vätskan. Detta kommer innebära att jag misslyckas då och då. Bara för att veta var gränsen går.

Jag behöver alltså ingen polis längre utan en fin vän som vågar vara vid min sida när jag söker mig fram. En vän som jag kan lita på och anförtro mitt hjärta till. Detta förtroendet får ni inte bara för att ni råkat få titeln ”förälder”. Vi måste bygga detta ihop och ni måste vara huvudansvariga för detta. Så snälla, försök få mig till att bli din vän.

2. Jag hatar dig! (egentligen inte)
Förstå denna rubrik till 100 %, snälla!

I min förvirring som tonåring just nu kommer jag inte bara utmana mina egna gränser utan även dina. Jag kommer garanterat säga fula ord till dig, kanske skrika att jag hatar dig och hellre ville ha en annan förälder. Snälla gå inte in i mitt drama då detta händer. Jag är bara helt enkelt emotionellt störd just då. Så möt mig som en sådan. Som en liten vilsen fågelunge som skriker rätt ut. Snälla börja inte skrika du också.

Försök hålla dig lugn och se igenom mina ord. Älska mig. Se på mig och älska mig. Reta mig inte, ironisera eller skrik inte. Se istället min inre kamp. Jag kommer säkert trycka på dina mest ömma punkter. Bara för att se om du håller ihop som stöd åt mig. Som vän. Som tillit och skyddsnät. Så bara stå kvar. Snälla.

3. Bjud in mig (även om jag inte vill)

Jag behöver er. Även om det är svårt att tro. Jag stänger ofta in mig. Ber er stänga dörren. Hålla tyst och låta mig vara. Och självklart menar jag det oftast. Men ibland inte. Så snälla försök lura mig. Locka mig. Sätt på en extra kopp kaffe. Köp en godisbit och säg hoppsan…här var allt lite godis till oss två. Bjud mig på frukost på sängen. Kanske kan vi gå ut och shoppa eller äta ihop. Kanske kan du berätta en hemlis för mig. Kanske vill du ha smakråd av klädval till jobbet?

Försök blanda in mig i vuxenvärlden men gör det smart och ärligt. Visa i praktiken att du gillar mig som vän och som person. Även om du inte gillar alla mina sidor, vilket jag förstår, fokusera på de du gillar. Hjälp mig att växa, ihop med dig.

Jag behöver er.
Kram/ Tonåringen

Foto: Robin De Blanche

Lästips på föräldratemat

Om Micke Gunnarsson

Micke Gunnarsson är föreläsare, författare och en stor inspiratör via sociala medier. Han brinner för att stärka människors inre ledarskap och våra relationer med barn och unga. Han är bland annat delgrundare till KaosKompaniet.se (en plats för unga och deras drömmar) och @mickesfigurer.

För daglig inspiration gällande föräldraskap, personlig utveckling och livsfrågor följ Micke Gunnarsson på Instagram, facebook och i hans blogg!

Öppna inlägget
Lead kids in a steady but soft way

Lead kids in a steady but soft way

27 mars 2019 | Av
Yogobe

Can you be steady but still soft and relaxed? These are traits that really can help when you are leading, especially a group of kids. Yoga teacher and author Helen Larsson tells you more about a playful way to lead.

Lead in a steady yet playful way

I love the concept of sthira-sukham from the Yoga Sutras of Patanjali, which means steady but at ease. I also love to explore how I can take what I experience and learn on the yoga mat into everyday life. How can we be steady, focused, aware and awake in all that we do, but still be at ease, gentle, soft and relaxed.

 I like to play with this and it’s so useful.

For instance the other day, when I was riding. The horse needs you to take the lead but if you become rigid, inflexible and harsh it will protest. The other way around, if you are too soft and yielding the horse won’t listen to you at all. It’s also really helpful in my work as a kid’s yoga teacher.

When I started, more than six years ago, I wasn’t good at the sthira-part. I was way too flexible and lacked the steadiness. The kids felt that and tested me in many ways, which was a great learning ground. Children just like horses need to feel that you are the leader, but if you get rigid and too strict they will start hating yoga. They need you to be steady but in a playful, fun and relaxed way.

You can apply this to anything. To the way you walk to work, the way you clean your house, the way you speak when you have an important presentation to do, to the way you sit in front of the computer and so on and so forth.

So, will you play with me, right now, whatever you are doing? See if you can be steady but at the same time soft and relaxed. How does it feel?

 One thing that works for me when I become to rigid is smiling. And forget about perfection, it’s boring.

Videos from our library

Yogobe Video: 4hs7 Yogobe Video: fw68 Yogobe Video: at47 Yogobe Video: 25fs

To watch a full video you need to be logged in as a paying Yogobe member. Haven't tried Yogobe before? Try it for free during 14 days – get started here!

More about Helen

Helen has practiced and studied yoga for almost 25 years. She teaches yoga for all ages and specializes in yoga for children and yoga for stress management and recovery. Helen also holds workshops and trainings in children's and teenage yoga and has written a book on children's yoga in Swedish, "Yoga with children" (Lava Publisher).

Öppna inlägget
Barnyogadagen

Barnyogadagen

12 augusti 2014 | Av
Yogobe

If every 8 year old in the world is taught meditation, we will eliminate violence from the world within one generation.
- Dalai Lama

För fjärde året i rad anordnas Barnyogadagen! Den äger rum den 5 september och då arrangeras gratis barnyogaklasser i ca 15 kommuner i Sverige. Barnyogadagen är en ideell satsning initierat av barnyogalärare som ska möjliggöra för fler barn att komma i kontakt med yoga. Det fina med yoga som skiljer sig från de flesta andra aktiviteter är att det inte finns ett prestationsmoment. Yoga skapar utrymme för barnen att vara precis som de är.

Om du är barnyogalärare och vill hålla klasser på barnyogadagen eller om du jobbar du på en skola/förskola som vill delta - kontakta Filippa Odevall (kontaktuppgifter nedan - så samordnar de med yogalärare).

”Fler och fler yogar i dagens samhälle. Första året Barnyogadagen arrangerades 2011 nåddes ungefär 30 barn. Året därpå, 2012 fick ca 250 barn möjlighet att ta del av yoga, trots att det fanns en ouppklarad anmälan kring yoga som ett religiöst inslag i skolan hos skolinspektionen. 2013 fick 2700 barn möjlighet att prova barnyoga. Efter Skolinspektionens beslut i Oktober 2012, att yoga handlar om att främja barns hälsa, har intresset från förskolor och skolor ökat markant vilket är underbart.” säger Malou Lejon från Skolyoga.

Lärarstudenterna Sara Ryd och Karin Hall på Uppsala universitet har nyligen utkommit med en studie på hur yoga används i skolan. Klicka här för att läsa mer om denna studie.

Yvonne Williamsson, lärare på Östermalmsskolan i Stockholm, som haft yoga regelbundet en tid i sin klass säger att: ”Det är väldigt bra som komplement till den övriga undervisningen, för att det gör barnen fokuserade och lugna”.

Barn utsätts, liksom sina föräldrar, för stress i hög grad. Stressen grundar sig till stor del i att vårt samhälle har stort fokus på yta och prestation. Barnen tappar bort sig själva och får allt sämre självkänsla. Yoga kan vara ett verktyg för barnet att hantera stressen, säger Filippa Odevall som är initiativtagare till Barnyogadagen.

Yoga handlar om att bara må bra, att öka självkänsla och kroppsmedvetenhet. Barnyoga kan även vara ett terapeutiskt verktyg för barn med speciella behov.

Den 5 september 2014 är det alltså dags igen! Runt 35 barnyogalärare, så här långt, kommer undervisa på förskolor, skolor och yogastudios från områden i Vellinge i söder till Haparanda i norr. I Stockholm är några av områdena som täcks Hägersten, Huddinge, Bålsta, Tensta, Bromma, Östermalm, Lidingö och Åkersberga.

Låt oss uppmärksamma denna dag och sprida yoga till våra barn och ungdomar. Låt oss tillsammans göra 2014 till Yogans År.

Kontaktperson för Barnyogadagen: Filippa Odevall, filippa@skolyoga.se, 0736140684. Vi samordnar allt och lägger ut aktuella platser där gratis barnyoga kommer att hållas på; www.barnyogadagen.se

Här kan du se två filmklipp från Barnyogadagen 2013:

https://www.youtube.com/watch?v=8p_RjBK2OZA

https://www.youtube.com/watch?v=1NXUDhfD1bE

 

Öppna inlägget